Stresselistressstress

Det känns ibland som att vilka fysiska symtom man än har kan kopplas till stress. Vad man än Googlar (vet att man inte ska det) på så kan det vara och förmodligen är beroende av just stress. Folk har fått röda ringar, prickar, svullnader, blödningar you name it endast på grund av stress. För att inte nämna alla väggar som folk går in i...Gråt och skrik och apati. Man är tjock på grund av stress, smal och orörlig, röd, grå och svullen. 

Ändå känns det som att vi ökar mer och mer, mer jobb och fler barn på kalasen, fler fester och högtider som vi hämtar fån hit och dit. Bjudningar, odlingar och renoveringar. 

Nu är det Halloween och barnen plingar på dörren med sitt "godis eller pengar", vem f-n orkar busa liksom. Skönt känner vi som kan köpa oss ut situationen: vi hann inte köpa godis på vägen hem. Det är jobb dygnets alla timmar om inte vid skrivbordet så i tanken och vi förväntar oss kunna nyttja tjänster alla dygnets timmar. Det finns ingen paus, inget andhål mer än en papperspåse att andas i för att få luft under en panikångestattack. Det är vårt andhål, en brun påse. 

Jag tänker att vi borde hålla ihop och inte hetsa varandra. Alla känner ju såhär, alla. Vem du än frågar, hur det är, svarar: bra, men mycket just nu! 

Mycket? Det är så mycket att vi inte hinner uppdatera kalendern, alla kalas som bara flyger förbi. Besvikna barn med stressmage. 

Jag vet inte vart jag vill komma med detta, inte till att jag är annorlunda eller bättre, inte till någon lösning. Egentligen bara till en enad folkrörelse mot fler brasor i skogen.